puss.

HEI BLOGGEN.
Känns som att blogga är min grej? Kanske inte. Om en vecka sitter jag någonstans och drar en vinare i Rom, med mina fina tjejer. Frihet. Tror inte ens ni förstår hur mycket jag längtat.
Lovet spenderade jag i en snöstorm. Varför är jag dum i huvudet? Om du har svaret på det kan du gärna slå en plingeling, eller skänk en slant till "Hjälp Julia hitta sin hjärna"-fonden. Tack och hej.

Voff

the heart of life

Heyyyyyy, kanske ska hälsa på bloggen lite och berätta whats UP? Joru, vad händer i mitt liv... Rätt mycket känns det som. Egentligen borde jag ligga i framåtstupasidoläge och plugga rompan av mig men...sedan när var jag förnuftig?
Så istället för la scoula finner jag glädje någon annan stans - hos mina nära och så otroligt kära. Jag har världens bästa vänner, som jag älskar så mycket. Och världens bästa pojkvän. Ni gör faktiskt mitt liv värt att leva.

Min bästa vän i hela världen

10 Januari

Ville bara säga att nu är han äntligen min. Staffan Birkedal, världens finaste kille.

Heyyy YOU

Förlåt för urkass uppdatering. Har liksom inte haft tid. Inte haft motivation. Lovet lider, med betoning på lider, mot sitt slut. Finito. Mitt sista jullov över om 3 dagar. Let me hear a HEY YAAAA...nä.

Jag får trösta mig själv med att det här lovet varit helt underbart. Party, älskade vänner, nya bekantskaper och sömn. Har lovat mig själv att köra hårt nu mitt sista halvår av gymnasiet. Ett halvår som kommer innehålla Rom, studentskivor och studentflak. Frihet, här kommer jag.

.

Varför
är alla killar
dumma i huvudet?

Också dessa dagar signerade

Ljus över dessa dagar-

septemberljus -

och ändå

också omkring dem

det mörka skimret som kring pärlorna,

de fulländade.

Också dessa dagar signerade -

en efter en -

och märket detsamma,

mästarens märke:

Aldrig mera denna dag.

Aldrig mer.

-Ebba Lindqvist

Jag borde läsa mer poesi, det faschinerar mig.

Ord är fängslande, skimrande.
Idag är första december och min motivation är slut.
Jag lever för helgerna, då jag kan dansa bort alla mina bekymmer.

Ni behöver inte förstå

Om jag såg ditt ansikte, skulle jag se mitt eget?

Om jag tog din hand, skulle min hand passa i din?

Hade vi samma bruna ögon med ett stänk av grönt i?

Var ditt hår lika mörkt som mitt?

Du är gåtan i mitt liv. Du är det outforskade. Du är den pusselbit som saknas. Jag har alltid undrat vem du är.

Kanske är det önsketänkande.
Men jag hoppas. Innerligt.